Nerver av stål
Alltså, budgivningar är inte att leka med. Kanske borde man tom få en läkares godkännande innan man ger sig in i en. Det har inte jag men jag verkar överleva rätt bra med förståndet i behåll.
Jag tänker inte avslöja än hur det går, inte förän det är klart. Jag vet bara att jag kommer bli så förb***at besviken om vi förlorar detta. Jag menar, jag har ju redan rivit väggar, målat om, fixat nytt kök, sågat ner ett par träd, rivit upp alla risiga buskar mm... i huvudet alltså. Man kan kanske tom säga att jag redan bor där...
Försöker att inte bli FÖR fäst vid huset men det är inte lätt. Det är ju faktiskt vår första riktiga budgivning på det allra första huset!
Håll tummarna för oss!
Barnen mår bra, Tyra är lite snorig fortfarande men inte så att det påverkar henne. Den här veckan ska vi ta det lugnt, vara hemma rätt mycket och slappa.
Igår gick vi till öppna förskolan i Stuvsta, när vi gick hem regnade det och vi hade varken stövlar eller regnkläder. Vi gick förbi ett kastanjeträd så Saga plockade massor med kastanjer, får se vad vi kan hitta på med dem...
4 kommentarer:
Håller tummar, hur går det? När är det klart? =)
ÅH! Heja, heja, heja! Det är så jobbigt när man flyttar in mentalt, och sedan inte få huset! Hoppas att du slipper ställa om dig nu! Kramar!
Håller tummarna för att det ska gå bra. Vet hur det är att redan ha bott in sig innan man ens vet om det blir av eller inte jag är likadan
Spännande med hus! Och budgivningar är hemska! Vet inte hur många hus jag flyttat in i för att sedan flytta ut ur efter bara ett par dagar ;)
Men nu är jag såklart överlycklig att vi aldrig fick de där husen. Där vi bor nu är vekligen det perfekta huset :)
Skicka en kommentar